15 Dec

När det här skrivs är det bara 9 dagar kvar till jul. Ofattbart! Tiden rusar. Alldeles nyss var det ju sommar och många aktiviteter runt om i Sverige för alla aktiva riesenmänniskor. Några har också varit ute och tävlat och uppnått bra resultat. Flera har också ögonlyst sina hundar (se nedan) med gott resultat. Det är utmärkt och nu väntar vi på att vinterperioden ska resultera i att än fler låter ögonlysa sina Carlshillshundar.
Vi ska ju para Exa (Tippen kallad) nu vid årsskiftet och om allt nu går som vi hoppas är vi också klara över vilken hane det blir. Eftersom vintern kan vara oberäknerlig har vi även klart med alternativ hane om vägarna är ofarbara när det är dags. Mer om valpfrågan hittar du under fliken/Knappen Valpar.
Här följer nu en sammanfattning av händelser under hösten sedan senaste uppdateringen.

Exa (Tippen kallad) ögonlystes på Arboga Djurklinik av vet Erik Kjellgren den 15 november med resultatet Ög ua.

Enzi blev den 15 sept ögonlyst hos vet Annette Andersson och allt var OK, Ög ua, och i början av november tävlade Enzi och husse Joachim L1 i Svedala med mycket gott resultat. De uppnådde fina 176 p, sitt första 1:a-pris och en placering som 3:a av 20 startande. Grattis!

Även Karin och Singha (Essie) ha varit aktiva på tävlingsplanen. I september fick de ett gk resultat på en Lkl spårtävling på Nedansiljans BK. De fick 396,75 p och kom 4 av 10 startande. Grattis!
I mitten av november gjorde de sin första Söktävling, när de tävlade Lkl i Karlskoga. Det fungerade inte så som Karin hade hoppats, och de kom inte upp i ett gk resultat. Men nu är premiären i sök avklarad och söket är en disciplin där erfarenhet och rutin är viktiga, så det finns all anledning att se framtiden an med tillförsikt. Särskilt som träningarna fungerar bra.
Även Essie har gjort ögonlysning under hösten. Den 5 oktober ögonlystes hon på Falu Djursjukhus och allt var normalt, dvs Ög ua.

Lena och Dixon har varit aktiva i Elitlydnad under hösten, och nu kommer resultaten! Den 26 augusti tävlade de i Hällefors och fick sitt första 1:a-pris på 269p, och de vann tävlingen. På utställningen i Lindesberg den 23 september blev det ett bakslag, med ett 3:e-pris, men redan den 6 oktober tog de en rejäl revansch, när de vann Elitlydnadstävlingen i Askersund på strålande 297,5p. I Mariestad, den 10 november tog de så det 3:e 1:a-priset med 268p och Dixon blev SELCh! Ett jättestort Grattis!

Så har jag tyvärr också även denna gång en tråkig sak att rapportera.
Vi fick ett e-brev från Ulrika den 6 nov, där hon skrev att den helgoa Athos var borta, vid en ålder av nästan 9 år. Han hade blivit sjuk 14 dagar tidigare, kräkts blod och magrat. Trots snabb behandling, blev han inte frisk och den 5 nov blev de tvugna att låta honom somna in. I brevet skrev hon bl a: "Sorgen och saknaden är näst intill outhärdlig men vi är så tacksamma för att vi fick förmånen att leva nästan fyra år med denna helt fantastiska hund. Han har lämnat ett stort tomrum och en fruktansvärd saknad och jag vet att vi aldrig någonsin kommer träffa på en underbarare kille än han. Så glad och positiv mot alla, ingen som träffat honom var oberörd efteråt, alltid positivt inställd och arbetsvillig, och en otroligt fin familjemedlem."
Ulrika tog över Athos, när Thomas, som ägde honom tidigare, tyvärr inte kunde ha kvar honom längre. Hos Ulrika fick Athos det mycket bra, med mycket friluftsliv i en kärleksfull omgivning. Även om det känns trist för oss, så tänker vi i första hand på Ulrika med familj, som förlorat en kär vovve och skicklig och uppskattad arbetshund.
Nu jagar även Athos på de gröna ängderna i hundhimlen och därifrån vakar han säkert över Ulrika med familj.

23 Augusti

Exa (Tippen kallad) deltog på en mentaltest på Lindesbergs BK den 24 mars. När vi hade korning för E-kullen den 9 oktober förra året, var Tippen inte återställd från en öroninflammation, varför hon inte kunde delta. Nu fick vi chansen att komma med på en MT som Lindesbergs BK anordnade för dobermann. Utan tvekan så tyckte Tippen att hela tillställningen var ett lattjo äventyr, även om hon tog alla moment på fullaste allvar. Hon genomförde en mycket gedigen test och fick en slutpoäng på 532p. Eftersom hon sen tidigare var godkänd på Exteriörbeskrivningen så fick hon i och med den godkända mentaltesten titeln KORAD. Domare var Leif Hjälm och Sven-Einar Holmsten.

Ego blev den 10 maj ögonlyst på Södra Djurkliniken i Stockholm och allt var OK.

Redan i januari och februari var Karin och Singha (Essie) i aktion på lydnadstävlingar. Det fungerade inte så som Karin hade hoppats. I januari tävlade de L2 i Ludvika och skrapade ihop 83 p och i februari var de i Rättvik och fick 84,5 p i L2. I maj tävlade Karin och Singha i Markaryd och fick 133,5 p för att den 10 juni i Malingsfors nå 142,5 p och ett 2:a pris. Grattis!
Vid första halvårets sista tävling var Singha inta att känna igen, skendräktig?, och det blev bara 73,5 p.

Lena och Dixon tävlar nu i Elitlydnad, och som Lena säger så lär de sig alltmer om hur det ska vara, så snart ska resultaten komma också. Den 8 april gjorde de sin första tävling i Elitlydnad i Karlskoga. Flera moment var inte klarautan blev 0-ade. De fick ändå de ihop 163,5 p. I Hällefors i maj blev det 184,5 p. I juli så var de i Lindesberg och tävlade både fredag och lördag. Nu börjar också resultaten komma så smått. Först fick de ihop 233 p och ett 2:a pris och på lördagen blev det 211,5 p och ett 3:e pris. Grattis!

Så har jag tyvärr också även denna gång några tråkiga saker att rapportera.
Den 19 april blev May-Elin tvungen att ta bort Canon. Canon hade en tid inte ätit bra och magrade. Vid en veterinärundersökning, konstaterades att han hade flera cancertumörer och det var ingen möjlighet att göra något åt det, tyvärr. När han fick somna in den 19 april vägde han bara 33 kg mot sina normala 40 kg. Canon, som var utbildad lavinhund i Norge, blev bara 6 år. Det känns så tråkigt och ledsamt varje gång någon av hundarna vi fött upp går bort. Särskilt trist är det när det är en hund som är så relativt ung. Även om det känns trist för oss, så tänker vi i första hand på May-Elin, som förlorat en kär vovve och skicklig och uppskattad arbetshund.

Samma dag som Ego blev ögonlyst var Stefan tvungen att ta bort sin älskade Drum. "Drummeln", som Stefan kärleksfullt kallade honom var mycket hund. Han var stor, 73 hög och vägde 50 kg. Han var en mycket aktiv hund. Han alltid beredd till upptåg. Han var alltid villig till allehanda aktiviteter med Stefan. Han älskade att dra upp sly. Som Stefan uttryckt det: "från början låg han på 400%, det var mycket hund för pengarna, om man får uttrycka sig så. Han var i allt en härlig och fascinerande kommunikativ hund, som dessutom uppvisade goda testresultat på både MH och MT." Stefan har förlorat en väldigt kär vovve och vi känner med hans sorg och saknad.

Från Cecilia fick vi så den 8 augusti det tråkiga beskedet att Alex var borta. Han hade fått svårt med andningen och det visade sig att hans hjärta höll på att ge upp. Då det inte fanns något man kunde göra, fick han somna in. Cissi skriver: "Det är en stor sorg och tomhet som möter oss nu, men i minnet har vi alla de stunder vi fått uppleva med denna fantastiska hund." Vi känner med Cissi och hennes familj i deras sorg och saknad.

13 Mars

Så skriver vi 2012. Våren verkar vara här, men än har inte säsongen börjat riktigt. Vi har ändå 2 händelser att rapportera.

Essie (Singha) har blivit utsedd till Mora BK Bästa allroundhund 2011. Det är trevligt att kunna konstatera att hundarna från vår uppfödning har goda förutsättningar både exeriört och som bruks-, lydnads- och tjänstehund. Vi säger Grattis! till Karin.

Så har jag tyvärr också en tråkig sak att rapportera. Den 26 februari dog Zantos (Love kallad). Love föll ihop i en snödriva utanför hemmet hos Lena och Tony och verkade till att börja med hämta sig när han blivit inburen. Strax efter föll han ihop igen och dog. Hjärtat strejkade. Zantos (Love) var en riktigt vacker härlig riesen med bra bruksegenskaper, något jag kunde konstatera vid många träningstillfällen under Riesenlägren genom åren. Vi sörjer med Lena och Tony som förlorat en kär vovve. Nu strövar den positiva och supersociala Zantos på de gröna ängderna i hundhimlen tillsammans med bl a sin mor Xa och sina syskon Zesar och Zmila. Ännu en älskad hund har travat vidare till hundhimlen. Därifrån vakar han säkert över Lena och Tony och hunden Olle. Zantos skulle fyllt 9 år den 3 mars 2012.